sweetdreamslovjo

I natt så drömde jag att jag for hem till fannnygr väldigt tidigt på morgonen, så alla låg och sov.
Jag gick in i deras kök, och då kom hennes pappa dit och var arg på mig för att jag inte ens frågat om jag fick vara där.
Efter ett tag så vaknade fanny, hennes syskon och kompisar, då fick jag sitta och äta frukost med dom. Efter det skulle vi ut, och då började hennes syskon och kompisar skicka en massa sms till mig och började ge mig presenter, för att jag var fannys kompis :$

Minns inte så mycket mer än att jag var på björnåkerskolan i bursträsk och skulle hälsa på typ Felix, och då jag träffat honom såg jag Linus och en till kille i exakt samma frisyr och kläder, komma gåendes mot mig
Jag går fram till Linus och gör nåt kompis-tecken sen förr, och då blir den andra killen, som visar sig vara Joel, sjukt förbannad
Han säger då: Så sjukt jävla onödigt påhitt!
Och jag svarar då med: Du kan va.
Sen låg jag och var så nöjd för att jag ägde honom så hårt, men ah, ägningen var inte lika win då jag vaknade....

Efter att jag kom hem från mitt sommarjobb la jag mig och sov i typ fyra timmar, då drömde jag om att jag och Jessica skulle och fiska, men istället för att fara dit vi skulle så for vi till Piteå.
Var vi än for runt så såg vi Josse på en parkbänk, festandes med sina häftiga kompisar, och jag kände mig avundsjuk! Men då jag vaknade intalade jag mig om att hon säkert blir alkis eller nåt då hon blir äldre.

Roliga är ju att jag varenda morgon tror att jag ska komma ihåg vad jag drömt tills på eftermiddagen då jag planerar att skriva drömmen här. Men vareeeeenda gång glömmer jag ju likafullt vad jag drömt under natten, och blir alltid lika förbannad på mig själv.
Jag ska börja ha en skrivbok bredvid sängen där jag direkt skriver ned vad jag drömt, tror det är enda lösningen.

Kan fylla ut med att berätta om en rätt så gammal dröm, hade den säkert för 5 år sedan eller nåt sånt.
Jag var och skulle åka skidor i slalombacken, men istället för att åka ned så fick man sätta sig på en bergochdalbane-grej, utan vagn, liksom bara hjulen och grejs. Jag, Erik och Emma åkte alltså ned på en sån i världens fart, baklänges, och tänkte att vi inte skulle överleva färden, men det gjorde vi.
I liften upp var det inte heller som det brukade, man fick stå och hålla i liften framför sig och liftspåret var isat, så man fick glida upp på skorna uppför hela backen, vilken var ganska brant.
Då jag kom dit upp så frågade jag efter min pappa, och då fick jag veta att han var ute i skogen för att köpa godis av frälsningsarmén, av någon konstig anledning. Vi fick åka helikopter för att hitta åt honom, och med honom var också min lillasyster.

Aja, ska försöka sköta det här bättre hädan efter!
/lovjo

I natt blev jag guidad av en tjej till olika länder. Var bland annat i Belgien.
Dock så var alla "länder" bara småplatser i Skellefteås centrum.
Sen for vi till nån studio, typ morgonsoffan, och skulle ha en debatt där om hur skellefteås skol-framtid skulle se ut.
Vi satt i två mintgröna soffor som stod mittemot varann, och dom gick att sätta ihop med typ ett stöd, och det satt jag och fifflade med medans en liten pojke blev tillfrågad "Hur tror du att skolorna kommer se ut de närmaste åren i Skellefteå?", och då svarade han "Jag tror att alla skolor kommer läggas ned, vi har inte råd att ha kvar dom."
Då frågade guiden honom "Alla åttio?" och han svarade tillbaka "Ja, eller åtminstone fyrtio av dom."
Jag kände mig väldigt efter då jag hörde deras samtal, eftersom jag inte trodde att Skellefteå hade mer än typ knappt 20 skolor...

Jag var hos farmor och farfar och satt och tittade ut genom deras fönster. Vi konstaterade att pappa hade varit borta ett bra tag, och trodde att han hade stuckit ifrån oss.
Efter några timmar kom han tillbaka med min lillasyster. Hon hade tagit skotern och kört tre mil (lät jättelångt i min dröm), för att hon mådde dåligt över någonting, och nu hade hon krockat med någonting blått (?). Pappa hade alltså bara farit ut för att hämta hem henne.
Efter det for jag ut med pappa för att åka snowboard. Vi tog den nylagda lastbilsvägen och vandrade längst den hur länge som helst, och till slut kom vi fram till en sjukt brant och stenig backe, typ ett lutande hygge kan man säga. Jag spände på mig min bräda och med pappas ord "Vågar du verkligen det här", kastade jag mig nedför branten.
Det gick rätt bra faktiskt, men jag tappade bort pappa på vägen, och hamnade någonstans där Fredrik Wallin och typ Robin Widerlund höll till.
Fredde fick mig att gå upp för branten igen, och där uppe så blev jag så arg för att min kusin inte trodde att jag hade några sunda kompisar och att hon trodde att jag lurade henne då jag skulle på någon konfirmation (?).
Aja, efter det åkte jag ner för branten igen, som gick betydligt bättre nu. Då jag kom fram satte jag mig i någon soffa som stod under ett äppelträd, och då sa Fredde åt mig att smaka på ett av äpplena, men eftersom dom var sjukt sura så blev det äppelkrig utav det hela istället, sen ringde pappa och väckte mig.